Sluta gotta oss i andras olyckor

 

 

Idag dömdes Mikael Persbrandt till 5 månaders fängelse för narktotikabrott, som ni säkert har läst lite varstans. Det är ju så när man är rik och berömd att det blir lite ännu svårare att undvika att pressen inte viker ut allt om en.

 

Även nu i detta inlägg skrivs det en gång till, vilket inte är så jättekul. Men det är inte fallet i sig jag tänkte skriva om. Eller jo, lite, men jag hade inte direkt tänkt hänga ut någon.

 

Självklart vill vi i Sverige skriva stort när en av våra enda, och största skådisar hamnar i blåsväder. Visst, visst. Jag menar, jag förstår, vi har ju inget annat. Vi har ju verkligen inte det.  Vi är ju så stolta nu när Persbrandt är internationell och är med i storfilmen som Desolation Of Smaug, etc. Så självklart skriver man allt man kan få tag i.

För vem vill egentligen läsa om att Laila Bagge mådde dåligt över att behöva bära platta skor under graviditeten? Jag tror inte riktigt det fångar samma stora intresse, även om den artikeln föll på mångas ögon.

TV4 beslöt för några dagar sedan att sluta med lokalnyheterna, vilket innebär att de måste avskeda 140 personer. Jag läste då en krönika om att TV4's slogan numera borde vara girighet, eftersom de gör så enorma miljonvinster trots lokalsändningarna. Det är lite samma med kvällstidningarna. Hänger ut "oskyldiga" (host, kanske inte i detta fall riktigt) för att sedan tjäna in pengar på andras bekostnad. Jag talar främst om deras Nöjesblad, där det står allt mellan himmel och jord om olika TV-profiler.

Jag försvarar inte ett narkotikabrott. Tar man droger är man dum, så är det. Men samtidigt...Jag har hört många av mina klasskompisar och övriga kommentarer på facebook där som skriver "Rätt åt honom". Jaha? tänker jag då.

 

Ja, det klart man ska ta ansvar för sina handlingar, men mer synen på hur vi ser människor, framförallt kändisar. Hade en vanlig medborgare åkt fast för narkotikabrott hade endast polisen, släkten och de närmsta fått reda på det. Om det råkat hamna i tidningen hade man skrivit, t ex: "Kvinna, 19, fast för narkotikabrott". Mer hade man nog inte fått reda på. Så att vara känd och ha dessa problem (som oftast uppstår av att vara känd, mixat med problem i livet) är inte en fördel, eftersom hela ens liv blir uthängt och blir en sak pressarna aldrig glömmer.

Vanliga människor kan inte förstå vilken press och vilken kraft det tar att vara kändis på heltid. Inte ens jag vet. Jag kan bara försöka förstå och visa empati för personen. Så känner jag inför alla som tar droger eller dricker. Jag har en helt annan syn på folk som begår t.ex. mord eller våldtäkt, eftersom detta gör att man har en annan störning i hjärnan en bara problem. Man är störd, på riktigt då, vilket inte är normalt. Däremot, ser jag långt inne i en mördares situation och förstå VARFÖR han gör det, kan jag tycka synd om honom/henne.

(SPOILER! I söndagens avsnitt av Game of thrones blir kung Joffrey förgiftad och går en smärtsam död till mötes. Ni som har sett och vet hur Joffrey är vet hur otroligt hemsk han är. Även honom kunde jag känna medlidande för.)

Så det handlar inte egentligen om handlingen, utan att vi som människor kan se igenom allt det där, och förstå innebörden. För visst föds man inte med problem? Isåfall fysiska, kanske utan ben. Men aldrig med sådana allvarliga störningar. Möjligen utvecklingsstörd. Men ingen kan vara födas helt frisk och känna behov av att ta droger eller mörda någon.

Att dränka sina problem i t.ex alkohol tycker jag i för sig inte är okej. Men jag kan förstå det. Det är skillnad på att tycka och förstå, eller leva sig in i en annans situation.

 

Så, visst, låt Persbrandt sitta och ta ut sitt straff, ge honom bra rehabvård, men att hänga ut, älta sönder och sedan prata illa tycker jag är onödigt. 

 

Så ett råd, strunta i kvällstidningarna. För jag tycker inte vi ska gotta oss i andras olyckor. Så tycker jag iallafall.