Back to school again

Denna rutin får jag återigen imorgon. Efter ett härligt påsklov väntar skolan åter....Det är väl så det ska vara. Man tvingas födas, tvingas gå i skolan och tvingas göra saker. När man väl fått möjligheten att få leva ett liv på Jorden, som är en sådan fantastisk chans, ska vi inte utnyttja den? Och göra allas liv till ett liv vi kan blicka tillbaka på, där vi har haft det lugnt, tryggt, harmoniskt och välmående. Borde det inte vara så? Livet?

Egentligen, varför ska man förlora över tretton år på skola? På att lära sig en mängder skit som sedan kommer bara att blåsa bort? Det är väl trots allt ungdomen som man sedan kommer sitta och se tillbaka på? Friheten, kompisbytena, modet, killarna, ja, ungdomen. Varför sådana krav? Ska inte livet ändå vara roligt? Ja, varför ska det inte få vara roligt? Varför är inget roligt man gör, vettigt? Att ha roligt, är det som att förspilla sin tid eller att vara oansvarig eller slö, eller lat? Blir man en bättre människa av att kunna mycket, eller göra sina sysslor eller följa andras fotspår, som att studera, jobba, städa, ja, vad nu man anser som vettigt, eller normalt. Jobba måste man, det förstår jag. Men måste det vara på liv eller död, om man ska överleva eller inte? Ska hela ens framtid bygga på hur man skött studierna som ungdom, då man som mest vill se sig om, lära sig om livets uppbyggnad och erfarenheter, bli självständig, ta reda på saker. Det är också att lära sig. Det också.

Jag må vara en stark vänster, men vill egentligen inte alla ha det så? Att alla ska ha det bra, leva i en värld full av godhet, tillgångar, mat, nöjen, frisk luft och harmoni? Vill inte alla det? Egentligen.
Många pratar om det här med att arbeta sig till ett bra liv, att få en bra utbildning så att du kan få ett bra jobb, som kan leda till en stadig ekonomi och ett stabilt vardagsliv. Javisst. Vill inte alla ha ett stabilt liv med en stadig ekonomi? Jo, självfallet. Ingen vill väl vara fattig och sova på parkbänkar? Men varför har det blivit så för dem? Kanske har passar dem inte in i den fyrkatiga värld som vi har skapat, att alla ska vara lika, det som gäller ska passa alla, om man har svårigheter, så är man körd. Så är den synen vi har idag, med den politik och den uppfostran vi får. Så är det inte. Så är egentligen inte vi skapta. Vi är från början uppfödda i byar, där byn samlar ihop mat och överlevnadsmaterial till hela gruppen, inte bara till en enda familj, inte bara den starkaste som klarar att gå ut och jaga och bygga. Alla behövdes. Det gör vi även idag. Även om man har svårigheter i skolan eller inte klarar att jobba, då finns det egentligen andra saker man kan ha nytta av den personen.

Men som sagt, om vi samarbetar så behövs inga jobb, inga skolor, ingen politik, egentligen. Det enda som ska bort är denna stora girigheten, alla fördomar, all egoism, all ojämställdhet. Mer godhet, kärlek, och självfallet fler generösa.

Vi är då' en demokrati i Sverige. Men var finns demokratin när vi väl behöver den?

Godnatt på er!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback