Mona
Mona...min Mona...
Nu har ju jag inte bloggat på över två månader och det senaste har jag tjatat en del som att det bara händer samma saker i mitt liv, typ äta, sova, jobba, kolla tv etc...men nä nä...för två månader förändrades mitt liv helt.
När jag var jätteliten och fram tills idag har jag varit TOTALTOKIG i katter...gick jag en promenad med familjen och man såg en katt på en landsväg - direkt fram och hälsa. Klappa och följa efter. Många gånger grät jag efter att vi lämnat någon katt längs vägen. Inför varje födelsedag och julafton satt jag och mer eller mindre tjatade med tårarna rinnandes "Jag vill ha en katt!"...och varje födelsedag var lika jobbig för mina föräldrar eftersom de inte kunde göra annat än att gång på gång förklara mig varför det inte var möjligt. En mor och en syster allergisk - mot katter.
Så min framtidsvision är att om några år leva i en lägenhet själv med en katt. Så har det sett ut de senaste åren. Dock har jag alltid tvekat eftersom jag vetat att varken min syster eller min mamma kunnat hälsa på mig några längre stunder. Så det har alltid funnits en tvekan.
Min moster är ägare av både katt och hund. Att vara hemma hos henne har alltid behövt bli korta stunder med allergitabletter. Men de senaste gångerna har mamma (med värst allergi) känt av mindre.
Mamma har en gammal kompis vars katt råkat bli gravid. De visste heller inte vem pappan var. Hon föreslog att vi skulle testa att ha en katt hemma för att se om det gick eller inte, med tanke på att mammas allergibesvär mot katter avtagit.
Vi fick hem en liten rödhårig tjej, född den 13 juni. Vi valde att kalla henne Mona. Alla som känner mig vet att jag sedan tio år tillbaka, än idag, har en kramdjurskatt i sängen som heter Maja. Namnet hittade jag efter Byggare Bobs katt Maja. Hon har jag haft med mig överallt, till och med låtsats att hon varit en riktig.
Hon är också en röd katt med vita tassar, precis som Mona. Vi säger det här hemma att...nu har jag äntligen fått mig min Maja.
Så min framtidsvision håller jag fortfarande fast vid. Men nu hoppas jag att jag ska få dela lägenhet med Mona.
Jag kunde inte ha hittat en bättre katt. Så modig och nyfiken samtidigt som hon är så lugn och tillgiven. Sover alltid i min säng och gillar att titta på kaninerna. Det mesta i mitt rum är fortfarande helt och fint. Ingen figur eller så har gått sönder. Förutom min Stormtrooper-dörrposter då, men sånt får man ju ta :)
Så nu ser jag fram emot att få lägga mig i sängen och känna hennes varma lilla kropp. Godnatt!
Kommentarer
Trackback
